DU ÄR HELRÄTT UTE!

 

ändå ute! :D

 

Har vart lite orolig de senaste par åren.

 

ska man verkligen hålla på med musik?

 

har ändå lekt med tanken att det är rätt patetiskt att spela med band när man är över 30.

 

iaf om man inte nått nån form av framgång eller så. men det definierar man ju som på olika sätt ändå.

 

jag jämför mig med folk jag känner och har känt sedan det började ta fart. känner mig allt som allt rätt misslyckad ur ett perspektiv. iofs så växte jag upp med sahara hotnights. haha man kan inte jämföra sig med tjejjer. tjejjer ÄR bättre och överlägsnare på nästan alla sätt och vis. eller typ nocturnal rites. eller naglfar heller för den delen. typ. sånna där. 

 

har samtidigt ändå vart väldigt framgångsrik på andra sätt.

 

med att jag är nöjd med och stolt över det jag gör/gjort. iaf allt efter jag var kring 20 eller så. det har alltid kännts väldigt viktigt. berikar mig själv och typ några st andra åxå. medvetet valt bort t.ex studier och mer typ BRA jobb till förmån för konsten och är totally worth it varje gång jag lyssnar på allt jag vart med och gjort under åren. :)

 

det har även vart värt allt lidande! iaf såhär i hackspetten

 

sen bara det här att åka in till stan och kolla in alla sina förbelder som tonåring och några år senare inse att man spelar med dem man sett upp till. är väldigt koolt om man tänker efter. även om allt föll sig naturligt. ÄNDÅ.

 

att smälta ihop musikaliskt med många olika musiker, med olika stilar. utmaningar jag känner att jag behärskat.

 

har aldrig behövt kompromissa heller musikaliskt. DET om något känns som något av det viktigaste. alltid älskat och vart ett fan (på riktigt!) till allt jag gjort. lyssnat och diggat på skiverna och tyckt det vart lika bra som vilka andra band som helst jag lyssnat på. och att actually hitta bolag som ger ut skiten är ju bara för fantastiskt egentligen!

 

....

för övrigt är det väldigt viktigt att man kompromissar i livet, annars får man det besvärligt förr eller senare.

 

 

 my way or the highway har då åtminstone inte funkat för mig på något somhelst konstruktivt sätt. dock musikaliskt. det finns plats för ego. på en scen. men kom ihåg att det är en scen!

 

skitsamma

 

..

 

var inne och tänkte att det enda legitima för att fortsätta hålla på är att det bör berika många fler, för man kan inte hålla på och lägga ned typ h 2/3 delar av sitt liv med att bara sitta och kolla sig i spegeln medans man masturberar.

 

:D

 

ja, jag släppte som på allt, inte vet jag, för typ 5 år sen och började jobba istället. typ fuck it. jag spelar bas och håller jävligt låg profil i crowdburn. och det gick ju ändå bra.

 

jobbade och slapp ha massa dryga jävlar efter mig hela tiden med åsikter om vad man bör göra.

 

man MÅSTE inte arbeta.

 

ingen måste det. det är något alla väljer att göra. liksom man varje dag bestämmer sig för att leva istället för att dö.

 

säga: SKJUT, I DONT CARE eller gömma sig.

 

skjuta tillbaka funkar förvisso under inga längre tidsspann. (hahaha språåk)

 

typ.

 

jag har gömt mig. taktiken har funkat.

 

men det har känts väldigt fattigt.

 

futtigt.

 

fittigt!

 

fast ändå lugnt. 

 

taktik.

 

har testat att kriga åxå, men det blir väldigt väldigt tröttsamt i längden och är man dålig på skjuta så tar ammon slut rätt snart.

 

tur morgan bil finns.

 

:D

 

---

 

ja problemet är ändå att jag tappade gnistan. iaf för skapande. men det var som det som fick stryka på foten. senaste 5 åren har bara vart arbete. levererande. inget somhelst tänkande/skapande nästan.

 

det är en trygg och tråkig väg att gå.

 

---

 

ah ids inte utveckla det här för jag vet precis vad jag menar och skiter i om du vet det.

 

:D

 

så.

 

ja en dag som denna. utsövd och förhärligad så är det jag mest av allt vill i hela världen är att spela gitarr. och dricka kaffe, snusa och lyssna på Laleh.

 

så jävla tur att första låten RÅKAR vara stämd som auberon. :D

 

jag värmer alltid upp så. på med en skiva, improvisera enkelt och långsamt tills man efter nån timme plockar bort stödhjulen.

 

och riffar igång ordentligt.

 

går svinbra tidigt på morgonen och så.

 

det har inte vart stagnation eller brist på passion de senaste åren som vart problemet.

 

arbete har vart problemet. jag har aktivt valt bort passion & skapande till förmån för arbete. arbete handlar om andra. kärlek.

 

till hamburgare och moderaterna! 

 

man blir sämre på det som är viktigt. men det är ok!

 

för det är kul när man väl har tid.

 

och allt måste inte gå så jävla snabbt.

 

JAJAJAJAJA SKIVAN SKA VA KLAR I MARS DEGEN!!

 

:D :D :D

 

haha. det var ändå det mest tidsoptimistiska jag hört på år och dag. men jag betvivlar inte att vi klarar det!

 

sånt har jag saknat under åren med crowdburn. press & stress! bra sådan. man måste pusha sig själv.

 

vi kunde va klar med en skiva med CB och tänka att folk skulle få höra och digga några månader senare. sen hade ett år gått. hälften var utbrända och hälften hatade varann typ. :D

 

jag brydde mig inte, really.

 

ändå låga kriterier för vad psykiskt välbefinnande innebär.

 

kan man säga så?=

 

ghagaha. jag kommer nog att plocka bort det här. skulle behöva uttrycka allt nogrannare. men det ids jag inte. mentala noteringar bara.

 

gå tillbaka och läsa. utveckla tänkandet. att först lokalisera allt ego och eftersom långsamt krossa det!

 

haha

 

:D

 

that was that.

 

ändå bra tid.

 

iaf.

 

crowburn goes on!! är jag ganska säker på. :)

 

och här: mer press, tack!

 

piskor över ryggen & moroter upp i rövva!!

 

skulle va awesome att ta tjänstledigt en månad och bah göra klart det.

 

vi får se.

 

det är grymt kul att spela iaf!

 

så whatthe heck.

 

lite mer. sen rensa hjärnan (som redan är tom) med formel1.

 

:D

 

och ptja. lite öl ikväll vore naejs.

 

så hör av dig. annars tänker då inte jag höra av mig!

 

VILL ÄNDÅ INTE HA NÅTT LÖRDAGSGODIS!!!!!!!!!!

 

det är egentligen ett under att jag har vänner. jag hör ALDRIG av mig till folk. vet inte. har som aldrig behövts.

 

har aldrig känt mig ensam ofrivilligt. eller jo i julas var nog en av första gångerna. pga jobbet. utanförskapet. och att alla var så jävla sjuka.

 

cancer is the way we go!

 

så ja. man kanske borde bli bättre på att höra av sig.

 

det här är ändå bra. jag vet fan inte ett skit om vad som pågår i (några av) era hjärnor och det här vet ni:

 

HUT!!

 

förhut var det annorlunda!

 

andra slag av tag!

 

och fående.

 

haha

 

fuck off så länge

 

..

 

 

ELLER VÄNTA!!

 

bjuppar på en av mina favouritintervjuer all time som avslutas med

 

"to me the meaning of a band is a group of individuals - all moving in the same direction."

 

:)

 

dessutom pratar han som tjejjerna i sweet valley high eller vad serien hette. like: you kneeoow. stupid blondes you kneeeoow..like.. duude

 

haha och kolla kroppspråket!

 

kanske världens till synes bästa människa.

 

hela han är ett konstverk!

 

fin överallt!

 

svettig och god!

 

rrrrrr

 

läs alla intervjuer han gjort!

 

gillar i synnerhet när han flummar iväg i sina snack om sånt som är intressant till skillnad mot snack om typ själva musiken. eller det ABSOLUT VÄRSTA OCH TRÅKIGASTE att se en musiker prata om. 

 

deras utrustning.

 

*kräks i ett glas, dricker upp det och upprepar proceduren minst 7 ggr*

 

:D

 

bra musikanter spelar som de är.

 

lägger in hela personligheten.

 

jag stendiggar (!!) lars ulrich för det faktiskt.

 

nån jag har väldigt stor respekt för.

 

grym trummis!

 

:D

 

man "ser" som hur vissa spelar och vad de gör musikaliskt. lyssna inte bara med ögonen och öronen, folks!

 

:D

 

ehrnm

 

JAH!

 

 

:D

 

 

och en av mina favouritlåtar med dem. från nya skivan faktiskt!

 

med dåligt ljud.

 

tur det uppvägs av flimrande fiskar!

:D :D :D :D